British 1789-1854 John Martin Gallery His first exhibited subject picture, Sadak in Search of the Waters of Oblivion (now in the St. Louis Art Museum), was hung in the Ante-room of the Royal Academy in 1812, and sold for fifty guineas. It was followed by the Expulsion (1813), Paradise (1813), Clytie (1814), and Joshua Commanding the Sun to Stand Still upon Gibeon (1816). In 1821 appeared his Belshazzar's Feast, which excited much favorable and hostile comment, and was awarded a prize of £200 at the British Institution, where the Joshua had previously carried off a premium of £100. Then came the Destruction of Herculaneum (1822), the Creation (1824), the Eve of the Deluge (1841), and a series of other Biblical and imaginative subjects. The Plains of Heaven is thought to reflect his memories of the Allendale of his youth. Martin's large paintings were inspired by "contemporary dioramas or panoramas, popular entertainments in which large painted cloths were displayed, and animated by the skilful use of artificial light. Martin has often been claimed as a forerunner of the epic cinema, and there is no doubt that the pioneer director D. W. Griffith was aware of his work." In turn, the diorama makers borrowed Martin's work, to the point of plagiarism. A 2000-square-foot version of Belshazzar's Feast was mounted at a facility called the British Diorama in 1833; Martin tried, but failed, to shut down the display with a court order. Another diorama of the same picture was staged in New York City in 1835. These dioramas were tremendous successes with their audiences, but wounded Martin's reputation in the serious art world.  Related Paintings of John Martin :. | The Plains of Heaven | The Destruction of Sodom and Gomorrah, | The Last Judgement | The Bard (mk10) | Belshazzar's Feast |
Related Artists:
Abbott Handerson Thayer
American Painter, 1849-1921 American painter and naturalist. He spent his youth in rural New England, where his earliest paintings were wildlife subjects, reflecting his interest in hunting and fishing. While in his teens Thayer achieved some success doing portraits of family pets, which he continued after a move to New York. He attended classes at the Brooklyn Art School and National Academy of Design, but in 1875 he settled in Paris, studying under Henri Lehmann and Jean-L?on G?r?me at the Ecole des Beaux-Arts. While abroad he produced landscapes in the Barbizon style and genre scenes, but on his return to New York in 1879
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Nicolaes Van Verendael
Flemish 1640-1691 He became a member of Saint-Luc d Anvers craft in 1657. He did not paint lots of pictures and lived modestly.